Author: bjdyke@gmail.com

Welcome to WordPress. This is your first post. Edit or delete it, then start writing!

Efter uppståndelsens seger över döden uppfylldes löftet som vår Herre Jesus Kristus gett sina lärjungar: ”ni ska få kraft att bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” (Apg 1:8).

Även idag förnyas det som hände i ”övre salen”. Ja, likt en forsande vind som rör oss framåt, likt ett dån som väcker oss till liv, likt en eld som lyser upp våra beslut och gärningar, kommer DEN HELIGE ANDES gåva ner över oss och vi reagerar med större frimodighet att vittna om ”det nya livet i Kristus Jesus vår frälsare och Herre” (läs Apg 2:22-23 och 4:8-12).

Den Helige Anden åstadkom något extraordinärt i apostlarnas liv genom att ge dem kraft ”från ovan”. Efter Jesu död var de omslutna av rädsla och sorg, men Pingstens kraft gav lärjungarna ett nytt perspektiv och en ny förståelse som hjälpte dem att tolka vad som hade hänt den uppståndne JESUS och vad som nu var deras världsvida uppdrag. Så är det också i dag: den Helige Ande ger oss kraft att övervinna rädsla, att bryta inre bojor, att lindra själsliga sår och ger oss smörjelse med kraft och mod att gå ut och möta människor i olika situationer och bakgrund och för dem berätta om Guds underbara gärningar.

PINGSTENS budskap proklamerar idag att LIVETS GLÄDJE är för alla som på JESUS KRISTUS tror. Vad skulle kunna hindra oss att kontinuerligt leva alla dagar i LIVETS GLÄDJANDE KÄLLA? Vill också DU lära känna ”kraften” som finns tillgänglig för alla som söker ”frälsningens glada hopp” och uppståndelsens kraft och glädje? Säg JA till JESUS KRISTUS som din frälsare och Herre.

UPPSTÅNDELSENS GLÄDJE

I Första Korintierbrevet kap 13 har vi en underbar beskrivning av GUDS AGAPE (en perfekt och upphöjd kärlek).

”Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas inte, den skryter inte,
den är inte uppblåst. Den beter sig inte illa, den söker inte sitt,
den brusar inte upp, den tänker inte på det onda.
Den gläder sin inte över orätten men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.”

Påskens budskap proklamerar att LIVET har besegrat döden. Vad kan då hindra oss att kontinuerligt leva alla dagar i LIVETS KÄLLA?

Vem kan då någonsin stänga oss ute från Kristi kärlek?När vi upplever svårigheter och olyckor, när vi förföljs eller blir slagna till marken, beror det på att han inte älskar oss längre? Och om vi är hungriga eller utfattiga, eller i fara eller hotas med döden, har då Gud övergett oss?

TRO, HOPP och KÄRLEK är uppståndelsens budskap och som lärjungar till Jesus Kristus är vi kallade att lära känna ”kraften” som verkade i hans uppståndelse och som förnyar vårt hopp till att vara ”ett tryggt ankare för själen” och som återupplivar ”frälsningens glada hopp i vårt inre liv” så att vi dagligen kan leva i uppståndelsens kraft och glädje. JA, vi är lärjungar till den UPPSTÅNDNE JESUS KRISTUS, GUDS SON, och “hoppet sviker oss inte” (Rom 5:5). AMEN!

Att ständigt kunna delta i ett sammanhang där GUDS närvaro är en förnimbar verklighet – ett möte med Gud – är ett av våra livs största ”mirakel”. När vi tillsammans kan uppleva agapekärlekens bredare och djupare innebörd i Gud – JESUS KRISTUS i oss alla – sker något övernaturligt som förvandlar oss och vår omgivning.

Kärlekens apostel skriver vackert om denna GUDS KÄRLEK i Johannes första brev, kapitel 4: 9 Så uppenbarades Guds kärlek bland oss: han sände sin ende Son till världen för att vi skulle få liv genom honom. 10 Detta är kärleken, inte att vi älskade Gud utan att han älskade oss och sände sin son som försoningsoffer för våra synder. 11 Mina kära, eftersom Gud älskade oss så mycket, måste också vi älska varandra. 12 Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra, förblir Gud i oss, och hans kärlek är fullkomnad i oss. 13 Han har gett oss sin Ande. Därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss.

JA, oavsett vad som händer kan vi gemensamt alltid vara trygga i att GUDS kärlek övervinner alla våra begränsningar, svagheter och osäkerheter. Aposteln Petrus lär oss om vad som är viktigast av allt: ”fortsätt att visa varandra kärlek, för kärleken täcker över många av era fel.” Frågor som konsekvent finns är: (1) Vad kan hindra oss att leva i Guds agapekärlek? (2) Vad kan hindra oss att uppleva glädjen som är tillgänglig för alla i Jesus Kristus? (3) Vill den helige Ande hjälpa oss att ”blomma” i Guds agapekärlek? I kommande veckor kommer vi tillsammans att hjälpa varandra att svara dessa frågor. AMÉN!

Ett brasilianskt talesätt lyder: ”Säg mig med vem du umgås och jag ska säga dig vem du är”. Men är det talesättet verkligen logiskt?

I Markus evangeliet 2:14-17 läser vi att Jesus var hemma hos Levi, Alfeus son, och att det var många ”publikaner och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar”. Ja, det Jesus berättade gjorde att många som lyssnade bestämde sig för att följa honom, men det fanns också andra som

inte ville följa Jesus och i stället försökte de hitta något att anklaga honom för. Dessa kallades för skriftlärda och fariséer och de frågade: ”Varför äter Jesus med publikaner och syndare?”

Ja, det är många som ännu inte fattat att Jesus uppdrag var/är att skapa hälsosamma, heliga relationer mellan Gud och människan och mellan människorna. Många har ännu inte förstått det Jesus sa: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.”

Många säger att de TROR på Gud, att de TROR att Gud kan göra mirakler, att de TROR på deras frälsning, att de TROR på det ena och det andra … men många klarar inte att TRO att Gud kan försona relationer mellan människor (?). Ändå är det uppdraget vi fått av Gud att TRO på försoningens budskap i våra kontaktytor. Det är EN RELATIONELL TRO vi har fått av Gud att förvalta: ”Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon?” NEJ! Vad världen behöver är mindre av en rituell tro och mer av en RELATIONELL försonande TRO. (L-G.I).

Jag älskar GUDS ORD och det har jag gjort ända sen mina tonår. Jag älskar att ställa frågor till Bibeltexten och att försöka förstå hur GUD uppenbarar andliga sanningar. Jag litar mer på det som Aposteln Johannes nedskrev om ”smörjelse” i sitt första brev 2:20-21 än vad nuvarande predikanter påstår i ämnet. Aposteln Johannes säger:

20 Ni har en smörjelse från den Helige och känner alla sanningen. 21 Inte har jag skrivit till er därför att ni saknar insikt i sanningen, utan därför att ni känner den och vet att ingen lögn kommer från sanningen.

JESUS hänvisade till SANNINGENS ANDE som skulle komma och han var tydlig i sitt budskap till lärjungarna när han sa: ”ni skall få kraft när den helige Ande kommer över er.” (Apg 1:8).

Ingenstans i BIBELN finns en antydan att några lärjungar skulle ha mer ”smörjelse” än andra och att de därför skulle kunna ”förmedla kraft” till någon annan. Aposteln Johannes säger att smörjelsen kommer från ”den HELIGE” och därför är det inte bibliskt korrekt att försöka söka smörjelse ”här” eller ”där” eller någon annan stans. I Kristus Jesus har vi har redan ”smörjelsen”. Det är han som är källan.

Sen har vi bibliska andliga nådegåvor och det ska vi samtala mer om.

Det är viktigt att inte blanda andliga sanningar som uppenbaras i Bibeln: frälsning, pånyttfödelsen, förlåtelse, försoning, helgelse, dopet i den helige Ande och eld, smörjelse, helande, etc.

I den judiska kulturens kontext hade Paulus en lysande pedagogisk och teologisk bakgrund, som han fått vid mästaren Gamaliels fötter och bland sina medstudenter var han den mest framstående elev. Emellertid sa Paulus om sin kunskap och sina talanger att allt var gödsel som kunde kastas bort eftersom de i sig själva inte gav honom något fördelaktigt och förtjänster inför Gud. (Apg. 22:3: Fil 3:4-9).

Till GUDS församling i staden Efesos skrev Paulus: ”För av nåden är ni frälsta genom tro, och detta inte av er själva – GUDS gåva är det – inte av gärningar så att ingen ska berömma sig.” (Ef 2:8-9).

Inför GUD, säger de heliga skrifterna, är alla människor likvärdiga. Skrifterna säger också att ett hjärta som tar emot Guds kärlek med ödmjukhet kommer att få uppleva Guds nåderika barmhärtighet medan ett hjärta som agerar med stolthet, å andra sidan, är förhärdat och klarar ej att ta in i sitt liv Guds förlåtande och försonande nåd.

Oavsett vem vi är, vad vi äger och hur vi har levt innan mötet med JESUS så vill Gud att vi sätter en punkt som ett slut på det gamla livet och dess syndiga kontext. Livet med JESUS är förvandlande och det bekräftas genom att man tar ett tydligt avstånd till livet innan vandringen på sanningens väg i KRISTUS (Johannes 5:14; 8:10-11).

Ja, i en människas livsdagar finns många kommatecken i den dagliga berättelsen som pekar på att det gamla livet följer sin gång. Men en punkt i berättelsen indikerar att en ny väg har valts, som till exempel när det nya livet i JESUS har blivit vår nya väg. En dag kommer döden att hindra en ändring på ett annat val inför evigheten. BIBELN är tydlig: ”alla ska dömas efter döden” (Hebréerbrevet 9:27). Omvändelsen till evigheten med Gud i KRISTUS JESUS bör alltså ske innan döden sätter en slutlig punkt i människans jordiska liv.

När JESUS levde sin sista stund på korset talade han ut tydligt och klart att hans uppdrag var fullbordad. Allt var förberett och klart.

JESUS hade uppnått målet för alla människors frälsning.

”Τετέλεσται” (Det är fullbordat).”

Faktum är att denna primära betydelse har också sekundära betydelser som expanderar och fördjupar den primära. Att allt som Jesus sa och gjorde FULLBORDADE hans uppdrag i världen är en sanning som ordets ”Τετέλεσται” primära betydelse bekräftar, men ordets sekundära betydelse är också ett profetiskt budskap till alla oss som lever vardagsverkligheten i Kristus Jesus som ”vår Herre Jesus”.

Detta innebär bland annat att ”JESUS i OSS” kommer konsekvent att speglas i glädjande och fredliga kärleksfulla ord och handlingar som välsignar andra människor och oss själva, samt att alla våra samhällsrättsliga normer uppfylls med rättvisa och tacksamhet av oss som autentiska kristna samhällsmedborgare.

I Lukasevangeliet 19:8-10 läser vi om Sackeus som sa till JESUS: “Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka.” Jesus svarade Sackeus och sa till honom: “I dag har frälsning kommit till denna familj … Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.” Ja, Jesus sa till Sackeus att frälsningen hade bekräftats i hans familj. ”Τετέλεσται”, frälsningen är ”fullbordad”.

Önskar du att detta också ska uppfyllas i ditt liv? Kom ihåg att i KRISTUS är allt redan återställt, avklarat, färdigt och förlåtet. “Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Joh 8:31, 32). (L-G.I).

En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: “Abraham!” Han svarade: “Ja, här är jag.” Då sade han: “Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig.” (1 Mosebok 22:1.2)

Många som läser denna berättelse i Gamla Testamentet reagerar på att Abraham får en utmaning att ”offra” sin son Isak. Vad som är viktigt att ha i tankarna är att Nya Testamentet (som är en livsmanual för alla som är kristna) säger att ”där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse” (Romarbrevet 4:15). När händelsen med Isak inträffade hade lagen om ”död och liv” ännu inte blivit allmänt känt genom de TIO BUDORDEN och ”att döda” var inte allmänt känt som något ”olagligt”.

SOM EN GUDS PROFET skulle Mose senare proklamerar för alla människor i alla tider: ”Du skall inte mörda” (2 Mosebok 20:13). Mellan 1 200 – 1 300 år efter att den femte budorden blivit offentligt sa JESUS i samma uppenbarelsens anda och ljus: ”Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.” (Matt 5:21,22).

NÄR VI ÄR I BÖN I DET ”PRIVATA RUMMET” lär vi känna VEM vi verkligen är och VAD vi verkligen behöver göra enligt JESUS: ”om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva. (Matteus 5:23-24). När vi ”går in i vårt rum” innebär det bland annat att vi kan uppleva HERRENS genomskådande ögon över våra tankar och gärningar och att GUD samtidigt ser när vi erkänner våra egna brister i vårt innersta hjärterum. (Ordspråksboken 15:3). Må detta ske oftare. AMEN!

”Akta er för att utföra goda gärningar för att människor skall se er. Då får ni ingen lön hos er Fader i himlen. När du ger en gåva, blås då inte i trumpet för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människor skall berömma dem. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. Nej, när du ger en gåva, låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör, så att din gåva ges i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.” (Matteus 6.1-4)

I OFFENTLIGHETENS namn är vi ivriga att på olika sätt publicera något bra som vi personligt har gjort mot någon och som ”tack” få applåder och lovord av andra. Ja, det verkar finnas ett latent behov i oss att offentligt få beröm från andra.

MEN JESUS lyfter fram att vi faktiskt kan välja om vi först och främst vill få ett beröm av människor eller hellre få ett erkännande av Gud. Det ena är att besluta handla på ett sätt som leder till att GUD blir det centrala i händelsen, och då blir vi erkända ”i det fördolda” av Gud. Det andra är att besluta handla på ett sätt som påverkar människor att placera oss i centrum, och då offentligt få beröm av andra.

JESUS SOM ÄR vår högste mästare menar att vi inte ska ”blåsa i trumpeten” när vi har gjort något som är bra, för då får vi inte erkännande från GUD eftersom människor redan har applåderat oss offentligt. I stället, menar Jesus, ska vi göra allt vi kan för vår nästa utan att behöva basunera ut det, och då kommer vår FAR som är i himmelen att erkänna våra handlingar och ”välsigna oss med en öppen dör.”

ENLIGT JESUS ska en medlem inte berätta för andra när den har gjort något bra för någon annan. I stället ska vi välja berätta att ”kroppen tillsammans” har gjort något bra för någon. Ja, vi kan välja att oftare använda oss av pronomenet vi: ”Vi har tillsammans gjort detta som var bra …” Informationen läggs ut i sociala medier som ”kroppens” agerande, oavsett om det var en, två, tre eller många som var aktivt med i den specifika händelsen.

I DENNA TID då offentliga likes ges till människor kan vi som församling välja att ge våra offentliga likes till vår FAR som är i himmelen. AMEN!